Research: Ett nödvändigt ont eller det roligaste sedan Glenn Killing i manegen? Oavsett din inställning, går det inte att komma undan fotarbetet om du ska ägna dig åt skrivande – om det så bara handlar om att traska runt i Google Street view några minuter för att kolla in den där parken där du planterat ett mord. Jag fick en pratstund med Ingrid Elfberg, författare av flera populära deckare och spänningsromaner, för att diskutera ämnet så många författare har en hatkärlek till.

Niklas: Hur viktigt är research för dig?

Ingrid: Superviktigt. Dels för att jag ofta skriver om ämnen som är rätt komplicerade, men främst för att jag vill kunna se både experter och läsare i ögonen och vara trovärdig. Ingen gillar svarta polisbilar eller andra uppenbara felaktigheter. Jag vill att till och med poliser ska kunna läsa mina böcker utan att behöva vrida sig i plågor. Då är det bättre att ta reda på fakta innan. Dessutom gör det lättare för mig att skriva sen.

N: Och även roligare, kan jag tycka. Det är en kick att kunna bjuda sig själv och läsaren på lite ny kunskap på vägen. Det svåra för mig var att inte använda all information jag hittade, att hålla i mig själv så att jag inte faktadumpade.

I: Precis, det är minst lika viktigt. Det kan bli hopplöst fel när man känner att författaren vill övertyga läsaren med sin djupa kunskap.

N: Brukar du planera researcharbetet? Är det en fas du går igenom eller sker det mer löpande under arbetet?

I: Jag har ofta en startup med research med sådant som jag vet att jag kommer att behöva. Men sedan uppstår ju hela tiden små frågeställningar. Då mejlar jag experter, ringer, googlar eller knallar runt i Google Earth.

N: Så vad är den mest udda research du har gjort?

I: Det är definitivt researchen jag gjorde för min tredje bok Den du borde frukta. Dels intervjuade jag folk som dejtat på nätet och dels dejtade jag själv ”under cover”. Jag lade upp en profil på en otrohetssajt för att få veta hur det gick till där. Dessutom tog jag reda på massor om hur polisen arbetar med nätbedrägerier och vad som är möjligt för en skurk att genomföra.

N: Hur hjälpte det dig i arbetet?

I: Framför allt fick jag tillgång till riktiga upplevelser. När jag skulle skriva Den du borde frukta så insåg jag rätt snart att jag inte visste vad som skulle möta några av mina karaktärer. De är män i övre medelåldern som dejtar på nätet och lockar med sin plånbok och sin status. Och när jag frågade runt fick jag mest undvikande svar. Då återstod bara att skapa en avatar – en falsk profil på match.com. Jag och en vän hjälptes åt att skapa honom och han dejtade på Match i några veckor. Han var artig och belevad men av naturliga skäl träffade han aldrig någon på riktigt …

N: Var det ungefär vad du förväntat dig?

I: Både ja och nej. Han mötte ungefär det vi hade räknat med, även om verkligheten var oerhört mera magstark än vi fruktat. Det finns verkligen många otrevliga typer därute.

N: En annan sak jag har tänkt på är att det inte alltid finns något facit att luta sig mot. När jag skrev Undertryck rörde jag mig i gråzonen för teorier, myter och obekräftade hypoteser om drömmar, klardrömmar och det undermedvetna. Att det inte fanns någon självklar sanning kunde göra mig nervös, att någon skulle läsa boken och tänka ”så här kan det inte vara”. Jag är i och för sig debutant och kanske var onödigt orolig. Men är det något som du som etablerad författare kan känna igen dig i?

I: Absolut. Jag har också träffat personer som sagt att det jag skrivit är överdrivet, orealistiskt, och så vidare. Men det får man ta och det är betydligt lättare att göra det när man har gjort sin research ordentligt och vet att man har torrt på fötterna. Det värsta jag mött var en kvinna som berömde mig för roman två som handlar om mitt eget äktenskap med en psykopat och misshandlare. Efter berömmet tillade hon att ”det är ju för väl att såna män inte finns i verkligheten.” Då mår man illa …

N: Ja, det förstår jag. En sådan där kommentar man inte vet om man ska skratta eller gråta inför. Men apropå beröm och romaner – vad skriver du på just nu?

I: Just nu skriver jag på min fjärde roman som kommer att handla om mobbing och vilka spår sådant vi upplever när vi är små sätter längre fram i livet. Det är superintressant men också jobbigt och obehagligt.

N: En hel del research även där, antar jag?

I: Ja, jag återvänder till min uppväxtstad Östersund och har gjort en hel del research kring olika händelser där. Bland annat när samtliga tre regementen lades ner i staden, vilket många trodde skulle bli slutet för bygden. Jag får också anledning att fråga om lokala saker, be om foton och knata runt i hembygden.

N: Google Earth?

I: You bet!

Ingrid Elfberg är född i Östersund och romandebuterade med Gud som haver 2009. Romanen blev en stor succé, såldes i 40 000 exemplar och har getts ut i Sverige, Norge och Tyskland. Hennes andra roman Tills döden skiljer oss åt, är även den utgiven i Sverige, Norge och Tyskland. Den tredje boken, Den du borde frukta, släpptes i augusti 2015. Här kan du se boktrailern.

Hitta Ingrids böcker på Adlibris.