Jag vet, det var en billig rubrik. Men den funkade ju. Tänk om det hade varit lika enkelt att få allas uppmärksamhet i trängseln på Bokmässan i Göteborg …

Så var det över. The Big BM som skakade Göteborgs grundvalar (nåja) torsdag till söndag. Som virrig, förväntansfull och taggad författardebutant hade jag insupit alla rykten och tips på hur jag skulle överleva dagarna utan att drabbas av andnöd, skoskav, tinnitus, helvetesbaksmälla eller prestationsångest. Hur det gick? Häng med så ska jag berätta – och även bjuda veteranerna på ett tips eller två.

1/ Hjälp!
Om du bara ska packa ned ett enda ord i resväskan inför nästa års Bokmässa, ta med det här. Jo, hela Svenska Mässan är fylld till bredden av mer eller mindre stora egon som är där för sin egen skull. Jo, det är lätt att tro att det inte har tid över för någon annan än sig själva. Men oj, så fel det är. Redan första timmen, första dagen fick jag uppleva hur veteranerna ställde upp och hjälpte oss som precis börjat gå.

Så fort man sa ”hjälp, jag fattar/vet/kan/hittar inte” så var de där. Axlar sjönk, garder sänktes, mungipor åkte upp och ryggradar stärktes. För de har varit i samma situation själva. Och genom oss påmindes de kanske om hur långt de ändå tagit sig på egen hand. Skit samma vilket. Men genom att våga be om hjälp lärde jag mig hur man får kontakt med nya läsare i vimlet, hur man hittar toaletterna utan kö och vilket förlag som bjöd på störst mingelglas. Kunskap jag med glädje kan föra vidare till nästa års nybörjare.

Tips: Slösa inte tid på att be mässpersonalen om hjälp, de är inhyrda och lika förvirrade som du. 

2/ Three degrees of separation
Du vet den där regeln Six degrees of separation? Teorin som säger att alla i hela världen är ihopkopplade till varandra genom ett led av max sex personer. Den visade sig stämma på Bokmässan också, men i ett led av kanske tre personer.

Nej, alla känner inte alla. Men alla känner någon som känner någon som känner någon. Så oavsett om du suktar efter en autograf, vill ha en agent till nästa bok eller snabbt behöver få tag i någon som vet hur man räddar en iPhone som tappats i drinken: greppa tag i första bästa person och fråga. Gör’t bara.

Tips: Regeln har bara ett enda undantag; greppa inte tag i någon som står och signerar. Dålig stämning.

3/ Säg inte nej.
Det finns trehundrasextioen andra dagar på året då du kan säga nej. De här fyra dagarna handlar bara om ja, ja, ja. Så memorera det här: Ja, du vill gärna följa med och mingla i den och den montern (ja, och den också). Ja, du vill gärna träffa den och den personen. Ja, du vill gärna höra någon berätta om sitt senaste, supernischade och lite skumma projekt. Ja, du vill gärna komma förbi och peppa någon som ska hålla föredrag på skakiga ben. Aldrig nej. Bara ja. Det kommer att betala sig. Snabbare än du anar.

Tips: Är klockan 03.30, du har en signering imorgon och någon bjuder på en femte Fireball? Säg inte nej. Gå hem bara.

4/ Krama bok vs krama hand
Bokmässans svåraste del, kan jag tycka. Hur mycket ska man stå i montern, le och försöka locka nya läsare? Och hur mycket ska man gå runt och försöka uppleva mässan? Det pågår, bokstavligt talat, tusentals intressanta möten och samtal runt omkring dig – hela tiden. Ska man dras med eller stå emot?

Oavsett om man är fri från programpunkter eller inte, känns det som att man konstant borde vara någon annanstans. Att man missar något kul eller viktigt. Och ger man sig ut i pulsen för att se efter vad det kan vara, gör man det med den där gnagande känslan av att det just då landar en busslast köpsugna läsare i montern och fundersamt sneglar på din bok. Och så fort du vänder dig om för att se om det stämmer, går Fredrik Backman förbi bakom din rygg och letar efter någon att spela dataspel med…

Tips: Det finns inget rätt eller fel, låt magkänslan bestämma. Det är din mässa.

5/ Golvet, luften, maten, minglen. Och Park.
Alla dessa rykten och myter. Låt oss avliva och bekräfta dem på en gång.

Golvet: Ja, det är hårt. Innan undrade jag ”men hur hårt kan ett golv vara?” Svaret är: hårdare än du tror. Men det kanske jag borde ha förstått innan, det är så klart Göteborg ska ha Sveriges hårdaste cement. Bara för att, liksom.

Luften: Ja, efter torsdagen tar den semester och åker utomlands. Lösning: andas ytligt, på sin höjd. Eller håll andan.

Maten: Äh, var inte så gnällig. Se regel 3: om någon drar med dig till det svindyra, lagom goda korvståndet i mässhallen så kör bara. Äta gott kan du göra på kvällen. Under dagen får du fokusera på energi.

Minglen: Se inte tillbaka och ta inga fångar. Hinn med så många du kan. När du börjar krokna och drömma om morgondagen, grip tag i kavajen på en veteran och låt dig dras med på ett par till.

Räkmackan: Ifrågasätt inte. Betala 250 kronor och mumsa på bara. Men passa för all del på att njuta av utsikten under tiden.

Park: Ja, det är absurt. Ja, det är bara en liten, trång och inte alltför flådig hotellbar. Ja, det är larvigt trångt och alla tankar på värdighet och personligt utrymme kan du lämna i dörren. Men nej, det går inte att komma undan om du ska uppleva mässan på riktigt. Och ja, det är roligt. Trots allt.

6/ Trodde du mässan är över? Fel.
Det är dagen efter och de sociala flödena fylls med kommentarer om saknad, tomhet och att det gärna får bli september 2016 redan nu. Jag känner likadant. Så här är en tanke till alla oss som tycker att tystnaden ekar alltför högt och skakar mobilen för att se om den fortfarande funkar:

Det är nu det börjar. Det är nu vi peppar varandra, hör av oss och inleder affärer, hittar nya signeringsvänner, följer upp den där knasiga idén vi hävde ur oss under bricklunchen eller bara berömmer varandra för det vi gör. Jo, det är ett helt, långt år innan vi ses igen. Men vi har faktiskt ett helt år på oss att lära känna varandra.

Tips: Varför inte börja med att dela med dig av bilderna du tog på dina kollegor. Även de dåliga. Särskilt de dåliga.