Författarsamtal Markus Sköld
Jag och Markus Sköld, författare till den nysläppta skräckromanen Kalldrag, brukar skriva på samma fik i Stockholm. Vi har även en hel del diskussioner om skrivande och allt som hör orden till. Nyligen hade vi ett författarsamtal om inspiration och hur vi jobbar.
Niklas: “Är inspiration en myt eller viktig del i skrivandet? Kan man vänta på inspiration eller är det bara att köra på?”
Markus: “Det är en myt. Delvis i alla fall. Det är klart att om man har inspiration så flödar texten bättre när man väl sätter sig för att skriva. Men inspirationen brukar också infinna sig när man börjar knacka på tangenterna eller sätter pennan mot pappret. Eller hur tänker du?”
N: “Jag tänker nog något åt det hållet: att inspirationen kommer när man sätter igång, inte tvärtom. Tyvärr är det där med ‘jag måste ha inspirationen’ en myt som jag trodde på under väldigt lång tid i början av min skrivarkarriär. Kanske blev det en ursäkt till att jag aldrig blev klar: Inspirationen fanns inte där. Numera har jag en tavla vid mitt skrivbord där det står Skriv. Så fort det går tungt är det bara att lyda.
Okej, men när du väl är inspirerad, tycker du att skrivandet eller resultatet skiljer sig åt då?
M: “Det rinner på bättre som sagt, men det behöver inte nödvändigtvis bli bättre text. När jag tittar tillbaka på vad jag har skrivit kan jag sällan avgöra vad som har skrivits när jag varit inspirerad jämfört med när jag inte varit det.”
N: “Jag märker nog framför allt att det går snabbare när inspirationen finns där, tio sidor känns plötsligt som två. Och det motsatta, när inspirationen inte finns kan en sida kännas som en lång, torr öken man måste korsa. Men går det att försätta sig i inspiration då? Skriver du till exempel till musik?
M: “Nej, musik har aldrig funkat för mig. Jag blir distraherad av texten. Många har föreslagit att jag ska lyssna på instrumental musik, men jag tycker inte att det funkar heller.”
N: “För mig är det tvärtom, jag får alltid en massa idéer och uppslag när jag lyssnar på musik. Fast det är sällan de passar in i det jag skriver just nu – så jag är inte säker på att det är en fördel. I morse, till exempel, lyssnade jag på Black Parade med My Chemical Romance på väg hit. I raderna Because one day I’ll leave you / A phantom to lead you in the summer / To join the black parade, är ju en hel berättelse i sig! Fast det är inte den jag ska skriva nu …
På tal om musik förresten, hur tycker du om att skriva när du inte sitter här på fiket med mig?”
M: “Jag varierar vilt! Oftast är det fiket, men under perioder sitter jag hemma ensam, när resten av familjen lämnat lägenheten. Jag tror att jag behöver variera mig för att inte fastna. Senast jag skrev riktigt mycket satt jag på ett tåg.”
N: “Som åkte en väldigt lång sträcka, då eller?”
M: “Det var på väg hem från Andra Världar-bokmässan i Mora. Jag fick ihop drygt 3000 ord på den resan.”
N: “Oj, jag borde också boka en biljett. Okej, så just musik funkar inte för dig. Använder du andra författare eller förebilder som inspiration?”
M: “Jag kan bli väldigt inspirerad av att höra om andra författares rutiner eller sätt att skriva. När jag till exempel läser om författare som skriver sina första utkast för hand i speciella anteckningsböcker händer det att jag styr stegen mot närmaste pappershandel för att klämma och känna på pennor och anteckningsböcker. Men att själv göra på samma sätt funkar inte. Jag behöver tangenter.”
N: “Att skriva med penna har jag också testat, men det är inget för mig. Det går för långsamt! Det knepet jag faktiskt har tagit till mig är historien om hur Jan Guillou avslutar dagens pass mitt i en mening, som han sedan kan plocka upp nästa dag. Det har jag faktiskt testat och det är inte så dumt. Tidigare har jag haft jobbigt att komma igång första halvtimmen, när jag har ett vitt blad framför mig.
Men något jag brukar akta mig för är att läsa eller lyssna på en bok precis innan skrivpasset. Då är det alltför lätt att den andra författarens ton rinner över i min text. Då får jag sitta och slita för att hitta tillbaka till min egen stil.”
M: ”Det har bara hänt en gång, att jag haft problem med att läsa innan jag ska skriva. Det var när jag skulle skriva en novell på engelska. Jag brukar vanligtvis skriva i tredje person preteritum (det som hette imperfekt förr i världen), men på engelska gick det inte, och jag tror att det är för att jag läste Blackbirds av Chuck Wendig samtidigt. Han skriver i presens och därför blev min novell ‘Outpost Eleven’ också i presens.
Men hur gör du för att motivera dig att skriva, eftersom vi är överens om att det inte funkar att vänta på inspiration?”
N: “Jag tror på rutiner. Jag försöker skriva 1-2 timmar varje morgon innan jag börjar jobba. Och ett par kvällar i veckan. Jag jobbar ju som copywriter och skribent med eget företag, så mina jobbtider är ganska flexibla. Även om jag inte alltid följer rutinerna, blir det alltid lättare att komma igång när jag vet att ‘nu är det skrivtid’. Någonstans läste jag ett råd om att avsätta en viss tid då du bara får skriva. Det är okej om du inte gör det, men du får inte göra någonting annat istället. Till slut blir det så tråkigt att inte göra någonting alls, att du börjar skriva. Det tyckte jag var ett bra tips. Hur gör du själv – har du lätt att sätta dig ned och bara börja?”
M: ”Jag tror också starkt på rutiner. Det är klart att det kan vara tungt att komma igång ibland, men för min del mår jag dåligt om jag inte får skriva. Jag skriver nästan uteslutande på morgonen. Det funkar för mig, då kan jag gå till jobbet sedan och ändå känna att jag fått mitt skrivande gjort den dagen. Men apropå att ha tråkigt så är det precis det rådet jag har hört från Neil Gaiman i en intervju. Att ha tråkigt tvingar hjärnan att aktivera sig med något och då kan man använda det för att skriva.”
N: “Så vad skulle ditt tips vara till någon som hamnat i den ökända ‘skrivkrampen’, när inget kommer ut eller verkar bra?”
M: ”Jag önskar jag hade något magiskt knep, men det är det gamla vanliga: Sätt igång. Det spelar ingen roll om det är dåligt eller bra. Se bara till att få ihop ord. Det är under redigeringen man gör det bra i alla fall.
Mitt mål är 1000 ord om dagen, men om jag någon dag bara får ihop 300 eller ens 100, så har jag i alla fall skrivit något. Så sätt ett mål att i alla fall få ihop ett visst antal ord, eller tecken, eller sidor, eller vad för slags måttstock som känns rimlig. Men du kanske har något annat knep?”
N: ”För många år sedan försökte jag illustrera problemet för en copykollega som var rädd för det vita bladet och att komma igång: Se framför dig hur du kommer ut till torpet efter en lång vinter och sätter på vattnet. Det som kommer ut först är bara en brun sörja. Men om du låter det rinna blir det lite renare för varje minut och till slut är det klart, drickbart vatten. Det är samma sak med skrivandet. Så jag får nog citera dig och tavlan jag har på skrivbordet: ‘Skriv’.”
M: ”En mycket bra liknelse! Det är okej om det bara är nonsens i början!”
Niklas Lindroth debuterade med sin psykologiska thriller Undertryck i augusti 2015. Läs mer om Undertryck här eller köp boken här.
Markus Sköld släppte Kalldrag, en skräckroman i bruksmiljö, i augusti 2016. Boken går att köpa här. Markus har även deltagit i en rad antologier och har skrivit flera e-singlar, bland annat Detta levande offer, Arca Ferrum och Det svarta molnet.
